(Sammanställt av S-A Sandberg)

 

Året var 1960, närmare bestämt den 25 maj, som en interimsstyrelse med Rudolf Andrén i spetsen samlades för att bilda en fiskeförening i Hjo. Gruppen fiskeintresserade strålade samman i NTO-lokalen och där beslöts att bilda föreningen, som fick namnet Hjoortens Fiskeförening. Det som i dag är Hjo Fiske & Båtklubb, med allt tydligare inriktning mot just båtlivet, startade med en förening med starkt fiskeintresserade personer, som bland annat såg fördelar i att kunna samordna försäljning av fisk, kunna skapa gemensamma frysmöjligheter och tillhandahålla olja till så vettigt pris som möjligt.

Så sakteliga har såväl förutsättningar som ambitioner förändrats. Dock finns en röd tråd som knyter samman eldsjälarna från mitten av förra seklet med dagens förening, nämligen att ideligen och oförtrutet arbeta för och värna om en så bra och ändamålsenlig hamnanläggning som möjligt.

Bland de första frågorna, som den på 60-talet bildade föreningen aktualiserade var förbättringar av bryggor och förtöjningsanordningar samt muddringsåtgärder. Samma önskemål finns också i dag. Vilka var de då, männen bakom Hjoortens Fiskeförening? Jo, flera väl kända profiler i Hjo, framför allt i hamnen.

Årsmötet 1961 valde den året innan interimistiskt tillsatta styrelsen, som utgjordes av:

Ordförande Rudolf Andrén, Skolgatan i Hjo.

Kassör Erik Gustavsson, Granvägen i Hjo.

Sekreterare Harry Palm, Säbygatan i Hjo.

Vice ordförande Gunnar Johansson, Vekagatan i Hjo.

Vice sekreterare Nils Fredriksson från Tibro.

Till suppleanter utsågs Stig Andrén, Skolgatan, och Sven-Bertil Bjurström, Lindgatan. Föreningens första revisorer blev Tore Kjellberg, som då bodde på Kosackvägen i Hjo samt Stig Franzén från Tibro. Ytterligare två från den tiden väl kända personer i bygden var Sven Bryst, Strömsdalsvägen och Sven Skoglöf, med adress Tråkebo. Dessa båda valdes till fisketillsynsmän.

Den tidens möten hölls på väl kända ställen som Strandcaféet, Nya Konditoriet och Hotell Ritz. Där fördes diskussioner och där togs beslut – och man roade sig. Ovanligt var inte att årsmötena följdes av supé och dans i närvaro av medlemmarnas respektive damer. Redan från början anslöt sig Hjoföreningen till Vätterns Allmänna Fiskareförbund samt till Skaraborgs Läns Fiskevårdsförbund. Till det första är föreningen knuten än i dag, men till Skaraborgsförbundet blev tillhörigheten kortlivad. Efter ett år begärdes utträde med hänvisning till det ringa intresse förbundet visat för fisket i Vättern.

Frågor som aktualiserades från början var bl.a. gemensam fiskförsäljning och prissättning, uppställning av och försäljning ur oljetank samt krav på bättre förtöjningsplatser. Därtill önskades sänkt avgift för nyttjande av slipen, som då ägdes av yrkesfiskeorganisationen. Så småningom tillgodosågs det senare kravet och även försäljning av bränsle kom till stånd efter tecknade av avtal med Svenska Shell. Ansvarig för den verksamheten var under flera år Sven-Bertil Bjurström.

En person, som tidigt kom in i styrelsen och som under många år fram över kom att tjäna föreningens syften var Stig Olsson. 1963 efterträdda han Rudolf Andrén som ordförande och samma år tillträdde Erik Pettersson, Vasagatan, som kassör i samband med att styrelsen utökades till sex personer. Året därpå tillfördes styrelsen ännu ett namn, Knut Lundkvist. Klubblokal finns i hamnmagasinet och har så funnits sedan mitten av 1960-talet. Då, 1964, träffades en uppgörelse med kommunen att föreningen får hyra utrymme, som sedan dess genomgått både en och två rejäla uppfräschningar.